Magsjuk
Tänkte bara meddela att jag lever om någon möjligtvis undrat. Jag har just varit med om det värsta i mitt liv. Vad jag kan minnas var det värre än när jag höll på att dö som liten i allergichock. Jag bad Jonas att komma hem och VAFa, men det ville han ikke. (Vård Av Flickvän) Familjen ville komma hem till mig, men jag sa nej. Anledningen var egentligen att det var låst och jag inte kunde komma upp från golvet för att låsa upp samt att jag skämdes för att vara så hjälplös. (Min hjärna funkade inte så bra den heller, nej.) Man kunde nog jämföra mig med en bebis – jag klarade inget. Det enda jag gjorde var att ligga naken på golvet och få ur mig mer än vad jag hade i kroppen. Jag var nära på att ringa ambulans så dom kunde göra något med mig, men antog att dom inte skulle gjort något ändå.
Efter 4 timmar av försök att komma upp från golvet och hämta vatten så stapplade jag förbi spegeln och fick en chock. Ett vitt ansikte med mörkt grå/blå/lila läppar och döda ögon. Det var inte den vackraste syn jag sett direkt. Satte mig i duschen för att få upp värme, då jag skakade så att fötterna lyfte från golvet. Om jag kom ur duschen? Nej. Jag blev sittandes där ett bra tag.
Det hela började i onsdags på jobbet. Tre vårdtagare var magsjuka – en jävligt jobbig dag. Vi hann inte ens ta rast eller fika. Dagen efter kände jag hur knas det var i min mage, så jag sjukanmälde mig och åkte hem från syrran. Stannade nånstans på vägen och spydde och hade då ett x antal hemska timmar framför mig. Idag är det söndag och jag har inte kräkts på ca två dygn. Jag är bara jävligt orkeslös, helt slut hela jag. Känns sådär att komma tillbaka till jobbet då risken finns att jag åker på det igen. Men om det blir så lär jag vara hos mamsen så att jag slipper vara ensam och så rädd och hjälplös som jag varit. :(
Var bara tvungen att klaga av mig lite…
Nej usch vad hemskt! Du verkar ha haft det värre än jag, och jag tyckte jag åkte dit ordentligt. Fy fan :S
Mja, roligt var det iaf inte ;)